sirius

Rehabilitering i samverkan

2 oktober, 2015

Kjell Kvarnsveden 7680

bilden: Kjell Söderberg tillsammans med sin närmaste chef, personalledare Therese Klintman vid en pappersmaskin på Stora Enso Kvarnsveden.

Rehabilitering efter sjukdom eller en skada innebär ofta samarbete mellan olika aktörer. När Kjell Söderberg gick bakom manöverrummet vid pappersmaskinen i Kvarnsveden låg där plötsligt en sparkcykel som han inte såg förrän det var för sent.
Det skulle ta nästan nio månader, lång konvalescens, intensiv rehabilitering och återkommande samråd mellan Kjell, företagsläkaren och Försäkringskassan innan han var tillbaka på heltid på sin gamla arbetsplats i februari i år.

Kjell Söderberg hade jobbat 40 år på Stora Enso Kvarnsveden, han var erfaren och noggrann. När kollegorna i kanadensiska Nova Scotia skulle starta upp en ny kalander var det Kjell som var där i nästan tre månader och instruerade. När bruket i Kvarnsveden skulle starta upp den stora PM 12 var han med i förstudien.
Men när olyckan var framme hjälpte inte hans mångåriga rutin.
– Efteråt skrattade kompisarna, snubbla på en sparkcykel och slita av hälsenan…
Det komiska i stunden blev mindre lustigt när alla insåg konsekvenserna av den till synes banala olyckan. Kjell var hemma, gipsad först och sjukskriven under 14 veckor, och det dröjde sedan ytterligare flera veckor och månader innan han var tillbaka på sitt vanliga jobb igen.
– Men jag fick stöd från företaget och kunde komma tillbaka ganska snabbt, trots den svåra skadan, säger Kjell som först jobbade deltid på en annan och lindrigare tjänst, sedan på deltid på sin vanliga tjänst innan han, i februari i år, kunde återgå på heltid i sitt gamla skift.

Banal olycka
Kjells exempel är ett belysande fall där en banal olycka på arbetsplatsen får svåra konsekvenser, men där företaget, företagsläkaren och försäkringskassan tillsammans med Kjell hittade en lösning för snabbast möjliga återkomst i jobbet.
Kjell jobbade eftermiddagsskift på PM 8 den åttonde maj förra året, 2014. Han hade varit på kurs på förmiddagen, nu var klockan runt halv sju på kvällen och han hade parkerat sin sparkcykel bakom manöverrummet.
– Jag tänkte aldrig på att golvet lutar en aning och visste inte att cykeln hade rullat framåt av egen kraft när jag lämnade manöverrummet och gick runt hörnet, berättar han.
Han snubblade och kom först inte upp, vänsterfoten kändes bedövad, utan styrsel. Han stapplade in i manöverrummet igen, bet ihop men smärtan var outhärdlig.
– Jag höll på att tuppa av där.

Taxi till Falun
Det blev taxi till Falu lasarett, en undersökning som visade att hälsenan var av men att den fortfarande var bara tio cm upp i underbenet och skulle kunna hitta tillbaka av egen kraft om benet hölls i stillhet med gips under sex veckor.
– Jag var först sjukskriven av ortopeden, men efter vårt första rehabmöte på jobbet tog Royne över, säger Kjell och syftar på företagsläkaren Royne Strand som varit en aktiv part under hela den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Efter veckorna i gips och gipsstövel började rehabiliteringen av den skadade vänsterfoten.
– Alla muskler var borta, minns Kjell som berättar om första gången han försökte köra bil. Det gick sådär..:
– När jag skulle trycka ner frikopplingen fanns ingen kraft alls, jag fick inte ner pedalen.
Med många och allt längre promenader fick han tillbaka styrkan och styrseln i foten.
Men bilkörningen fick vänta. Liksom arbetsträningen på jobbet. ”Bara du själv känner när du är arbetsför, poängterade Royne på det första rehabmötet där också HR-chefen var med.

Komma tillbaka snabbt
Alla hade ambitionen att Kjell skulle komma tillbaka så snart som möjligt och i oktober fick han en halvtidstjänst på labbet där han kunde jobba i eget tempo och sitta ner när benet blev ansträngt.
– På pappersmaskinen är det mycket spring i trappor, det fixade jag inte vid den tiden. Det är det sämsta du kan göra med en hälsenefraktur.
Han trappade sakta upp, testade halvtiden genom att arbeta två heldagar i sträck följt av en halvdag.
– Jag och företagsläkaren hade hela tiden kontakt med Försäkringskassan som gav klartecken för den modellen, säger Kjell.
Efter nya rehabmöten på jobbet gick Kjell upp till 75 procents arbetstid, i december fortfarande på labbet. Sedan gick han över till pappersmaskinen, fortfarande på 75 procent, fram till sista januari. Då blev det heltid på gamla jobbet igen. Han var tillbaka.
– Jag hade hela tiden ett stort stöd av ansvarig chef och företagsläkaren som lät mig avgöra hur mycket jag orkade, det var skönt, säger Kjell.

Samarbetet är avgörande
Samarbete mellan företag, företagsläkare och Försäkringskassa är en avgörande faktor för en väl fungerande rehabiliteringskedja. Bo-Göran Söderlund, handläggare på Försäkringskassan och har haft ansvaret för kontakterna med Stora Enso Kvarnsveden sedan 1986.
– Ärenden som berör bruket har slussats till mig, säger han. Vi känner varandra och har enkla kontaktvägar. Det finns en styrka i att ha en tydlig kanal mellan företag och Försäkringskassan.
För några år sedan var Bo-Göran Söderlund alltid med på rehabmötena på bruket. Idag har läkarintygen blivit så mycket bättre att han inte behöver vara delaktig på plats längre, säger han:
– Sjukintygen, även kallade medicinska underlag, beskriver arbetsförmågan utifrån vårt regelverk betydligt bättre idag än tidigare, vi kan fatta våra beslut utifrån intygen, säger han.

Känna till syftet
Han betonar också generellt kunskapen hos arbetsgivaren, att känna till syftet med den arbetsinriktade rehabiliteringen och rehabiliteringskedjans olika bedömningsgrunder och förankringen av arbetssättet hos företagsledningen.
Rätten till sjukpenning bedöms utifrån vilken arbetsförmåga den anställd har i sin ordinarie arbetsuppgift de första 90 dagarna. Därefter ser man på möjligheten till omplacering eller anpassning inom företaget och efter ett halvår utgår man från hela arbetsmarknaden.
– Men det finns ingen anledning till att vänta ett halvår om det redan efter två veckor är tydligt att personen aldrig någonsin kan återgå till sitt gamla jobb. Då kan vi ta ställning till omplacering direkt.
Kjell Söderbergs återgång till arbetet beskriver Bo-Göran Söderlund som en solskenshistoria – allt har gått enligt den klassiska regelboken.– Tyvärr fungerar det ju inte alltid så, konstaterar han. Men med kunskap hos alla involverade är det alltid enklare.

Anpassa tider och uppgifter
Efter en skada eller sjukdom som lett till sjukskrivning inleds en rehabiliterig, först den rent sjukvårdande, sedan den medicinskt yrkesinriktade rehabiliteringen.
– Det kan t ex handla om en aktiv anpassning av arbetstider eller arbetsuppgifter, säger Royne Strand, företagsläkare på Stora Enso Kvarnsveden.
– Den anställde kan i anpassad takt växla upp sitt arbete kopplat till arbetsförmågan.
Royne Strand betonar vikten av att arbeta proaktivt, att han som företagsläkare snarast tar över ansvaret att ge det medicinska beslutsunderlaget till Försäkringskassan. Försäkringskassan tar sina beslut om sjukskrivning utifrån läkarens intyg och det måste alltså vara komplett. Det är således mycket viktigt att företagsläkaren är tydlig i sjukintygen på vilket sätt arbetsförmågan är nedsatt under sjukperioden och när, på vilket sätt och i vilken omfattning den anställde förväntas kunna återgå i ordinarie eller eventuellt anpassat arbete.
– Dessutom är det viktigt att inte slentrianmässigt förlänga en sjukskrivning utan göra prövningar efter tre, respektive sex månader för att se om det kanske ska bli ett omplaceringsärende, säger han.
Han vet av erfarenhet att passivitet snabbt försämrar den enskildes möjlighet att få en bra prognos och därmed komma tillbaka till jobbet.

Optimal väg tillbaka
Royne Strand var aktiv i arbetet att se till att Kjell Söderberg skulle få en optimal väg tillbaka till sitt ordinarie arbete på PM 8.
– Det handlar mycket om att få den enskilde att vara delaktig, att ha en fungerande rehabkedja där operatörens chef är med och ser vilka förmågor den enskilde har.
Redan dag 15 efter en sjukskrivning ska arbetet vara igång med analys av hur arbetsförmågan är nedsatt. Sjukvården har då gjort diagnoser och behandlat sjukdomstillståndet.
– Chefen tar en kontakt efter två veckor. Efter 30 dagar – vid svårare sjukdom efter två-tre månader – ska vi ha ett gemensamt rehabmöte, säger Royne Strand. Då bör den sjukskrivne, närmaste chef och företagsläkaren vara med.
Vid komplicerade ärenden är det bra om Försäkringskassan medverkar redan från första rehabmötet men det är ovanligt.
– Det är alltid bra om arbetsplatsen har möjlighet att ha samma handläggare på Försäkringskassan som då kan lära känna den specifika arbetsmiljön bättre för att kunna rätt beslut angående sjukförsäkringen, tycker Royne Strand.
För Kjell Söderberg innebar hans skada ett antal rehabiliteringsmöten där han först fick anpassade uppgifter och arbetstider, sedan kunde han gå tillbaka till sitt jobb på deltid för att slutligen börja jobba igen på sin gamla arbetsplats på heltid.
– Det var ett vattentätt sätt att hantera en arbetsskada, säger Royne Strand.

Alla är enskilda ärenden
För Lennart Johansson, sektionschef på PM 10 i Stora Enso Kvarnsveden, är det viktigt att alltid se alla sjukskrivningar som enskilda ärenden:
– Det handlar om individer, säger han. När det handlar o olycksfall har vi ju en tydlig orsak, men sjukskrivningar kan dölja många problem som vi inte ser i ett första läge.
Inom företaget finns en tydlig och nedskriven rutin, en blankett att fylla i så att man inte missar något i de rehabiliteringsutredningar som man gör.
– Utredningarna kan initieras av både företaget och den enskilde, säger han.

Gemensam plan är viktig
Lennart Johansson har haft olika chefsbefattningar inom bruket sedan mitten av 1980-talet och har lång erfarenhet av rehabiliteringar:
– Målet är ju alltid at få tillbaka personen till sin ordinarie arbetsuppgift, säger han. Ibland når vi inte riktig ända fram, ibland kan vi lyckas genom att testa kortare arbetstid eller tillfälligt andra och lättare arbetsuppgifter. Det gäller både olycksfall, sjukdomsfall men också återkommande korttidsfrånvaro, fem gånger på tolv månader. Det viktiga är att vi gör en gemensam plan så att rehabiliteringen inte går i stå. Att vi inte tappar tempo.